Men tänk om?

Här är ända stället jag kan skriva av mig lite.
Allt jag går och tänker o funderar på..

Just nu skriver jag mycket om hur mycket jag saknar dig Stefan.
Men det är sant. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Går inte att förklara hur mycket.
Just nu kan jag bara med tanken föreställa mig hur underbart det kommer vara när vi står där på arlanda och jag är i din famn. äntligen!

4 dagar kvar. bara små enkla 4 dagar som vem som helst skulle klara av. men för mig känns det som en evighet. visst jag kan erkänna att det ändå har gått fortare än jag hade tänkt mig när man tänker tillbaka men när man står där mitt på en dag så känns just den dagen som en evighet.
Man vill bara att dagen ska ta slut så man får åka hem och sova för att vakna upp och veta att det är en dag kortare. men ändå vill man inte sova. Jag tycker verkligen inte om att sova själv. Vill att du ska krama om mig. pussa mig godnatt och säga att du älskar mig. sådär som du brukar göra. eller lägga dig brevid mig när jag ska sova och ligga där tills jag somnar för att jag ska ha någon att somna med.

Men jag har en liten tanke. Hörde på radion idag att det har varit en till flygplansolycka någonstans.
Tänk Tänk om det skulle hända något med planet när du är påväg hem.
Hur ska jag då klara mig?
Hur i all världen skulle jag kunna klara mig då?
Som jag alltid säger. Utan Stefan så finns inte Rebecca.

Det är sant också. Jag skulle verkligen inte kunna leva utan dig älskling..


Nu måste jag ta bort alla sånadära tankar ur mitt huvud och bara tänka på att du snart är här hos mig igen.

Jag älskar dig Stefan.
Så otroligt mycket. Du är min andra halva <3